Paulus kaggfabrik väcks till liv när besöksgrupperna kommer
1905 byggde Paulus Persson om sitt snickeri till kaggfabrik. Han hade då levererat inredningen till Ovikens nya kyrka och i kaggtillverkning såg han möjligheten till en stadig produktion. I Norge tillverkade man mycket kaggar för sill och andra livsmedel så han besökte en kaggfabrik där, för att se och lära sig hur produktionen gick till. När norrmännen förstod att Paulus tänkte bli deras nye konkurrent, blev han utkastad. Men han hade sett vad han behövde och drog igång det som kom att bli Ovikens största industri.
1600 kaggar per dag
Bland annat grävde han en 400 meter lång kanal för att få vattenkraft. För att effektivisera produktionen konstruerade han dessutom nya maskiner. Som mest skapade hans fabrik inkomst för ett femtontal personer och som mest tillverkade man 1600 kaggar per dag.
Sen, på 1960-talet kom plasten. Träkaggar behövdes inte längre. Fabriken lades ned. Men trettio år senare återuppstod fabriken tack vare ett diplomerat renoveringsarbete av Paulus sonson Paul-Anders Paulsson. Därför kan nu besökande grupper få en intressant demonstration av tillverkningen.
Det är sannerligen en upplevelse. Du förflyttas hundra år tillbaka i tiden. Hela huset skakar, maskinerna dånar och flisorna ryker när bottnar och lock svarvas. Repeterhyveln dunkar och går, matar stadigt ut nya svagt böjda brädstumpar som av flinka och vana händer sätts samman i en form. Bottnen trycks fast, metallbanden slås runt kaggen och vips är den klar – det är knappt man hann med att se hur det gick till!
Gruppbokningar är välkomna till 070-314 44 75.
Som ung arbetade Paul-Anders Paulsson själv i farfars kaggfabrik och det rätta handlaget sitter kvar. Han berättar dessutom medryckande både om kaggarnas tusenåriga historia och fabrikens.
Lastning av färdiga kaggar var unga drängars göra.