Minnen efter Johan Tirén och släkten Tirén visas, efter överenskommelse per tel 0687-555 70, i Ovikens Församlingshem 150 meter söder om Nya Kyrkan.

Johan Tirén, konstnären som kombinerade fjällmotiv och samernas liv med socialt engagemang

Växte upp i Oviken i en musikaliskt och konstnärligt ovanligt begåvad släkt. Fadern var präst och skicklig på fiol. Han lärde upp Johan och brodern Karl som ofta spelade tillsammans med Wilhelm Petterson-Berger. Båda blev duktiga konstnärer och Karl gjorde dessutom stora insatser som nedtecknare av folkmusik och jojk. Även hustrun Gerda var framstående konstnär liksom barnen Nils och Stina, medan Karin och Lisa främst ägnade sig åt sång och musik.

Johan Tirén föddes 1853. Han antogs 1877 som elev på Konstakademin, blev snabbt berömd och fick 1882 möjlighet att utveckla sig själv och studera olika influenser i Europas konststäder.

Tirén var starkt fäst vid hembygden och bestämde sig för att skildra fjällen och livet ur samernas synvinkel. Därmed valde han ett motivområde som av många betraktades som provinsiellt och föga prestigefyllt. Även om han ansågs som skicklig, hade få etablerade bedömare rätt känsla för hans genre. Detta skiljer honom från t ex studiekamraten Anders Zorns motivområde.

Johan Tirén gjorde sig bemärkt ändå – ända in i Riksdagens 2:a Kammare! Inte för sin egen framgång, utan för en större sak. I kammarens klubbrum sattes nämligen 1892 en stor duk upp som kom att påverka lagstiftningen. Tirén kallade verket ”Lappar tillvaratagande tjuvskjutna renar” och visade på ett genialiskt sätt hur maktfullkomliga markägare kunde beröva samerna deras levebröd.

Målningen gjorde starkt avtryck i samhällsdebatten och inspirerade bland andra redaktören på Aftonbladet, Jonas Stadling att skriva för samernas sak. Han kom även att tillhöra Tiréns innersta vänkrets. Tyvärr avled Johan Tirén redan 1911, blott 58 år gammal.